Inför vårens höjdpunkt, den 10-årsjubilerande Gefle Skivmässa, lyfter vi i arrangörsgruppen upp några av våra favoritskivor – just nu. För så är det ju med musik – ibland krävs gamla godingar, skivor som aldrig går ur tiden. Ibland blir man knockad av något nytt som öppnar helt nya världar. Och eftersom vi arrangerar en skivmässa passar vi även på att efterlysa skivor vi saknar i samlingen. Kanske du har ett ex som jag kan få stoppa ner i skivbacken? Först ut är Emil vars topp tre vinylskivor spänner ifrån 2001-2020.
Innehåll
Myrkur – Folkesange
Hur har jag kunnat missat denna danska pärla? Såklart har jag sett hennes namn på affischer, på kompisars tröjor och rekommendationer. Men när väl Folkesange kom igång på min streamingtjänst blev jag golvad. Den spelades non stop – på väg till jobbet, på jobbet, i hyrbilen, när jag skulle sova. Arren är drömska, vackra och helt ljuvliga. Skivan skiljer sig en del från hennes övriga, då musiken består uteslutande av akustiska instrument exempelvis mandola och nyckelharpa, cello och fiol, trummor och lyra.
Myrkur rör sig annars i black metal-sfären, där såklart även teman om nornor, mytologiska väsen och folktro gör sig väl, men i denna avskalade och nakna platta blir det så otroligt nära och vacker. Skivan släpptes 2020 via Relapse Records. Själv hittade jag den på skivbutiken Zombie Records i Eskilstuna i vintras.
Opeth – Blackwater Park
När Opeth annonserade att de skulle släppa skivan Blackwater Park var mina förväntningar skyhöga. Dels efter att jag under min gymnasieperiod i Avesta nästan spelat sönder föregångaren Still Life och dels för att de skulle samarbeta med Porcupine Trees trollkarl Steven Wilson (vars platta In Absentia några år senare kom att bli en otroligt viktig skiva för mig!). Förväntningarna levdes upp – ja jäklar vad bra det blev. Blackwater Park är forfarande den ”go to”-platta med Opeth som alltid passar, oavsett vilket humör jag är på.
Skivan köpte jag garanterat på Vega Video i Avesta. Först på CD – sen lades snabbt en beställning på vinyl när jag förstått hur jävla bra plattan var. Hade ingen skivspelare värd namnet, men pappas spelare och förstärkare fick duga gott. Vinylen är faktiskt originalutgåvan från 2001 som nu är rätt svår att få tag i. Finns här på Discogs för den som är sugen.
First Aid Kit – Ruins
Systrarna Söderbergs musik alltså! Deras samspel, deras rösters harmoni med varann – ja, vad är inte skrivet om dom? Plattan innan mitt topptre-val – Stay Gold (2014) hade kunnat tagit platsen här idag, men Ruins från 2018 hade, precis som Blackwater Park, oerhörda förväntningar på sig… från mig och resten av alla fans antar jag. Och det tog inte lång tid innan jag (och stora delar av familjen) tog til oss skivan… hårt och okompromisslöst! Den djupa svärtan i omslagets bild återfinns i flera lager av musiken och återigen har de överträffat sig själva.
Skivan vet jag inte exakt var jag köpt – troligen på nätet eller hos nån av de nu nedlagda skivbutikerna i Gävle (Alla Tiders Skivhandel eller Ochljud). Har den endast på vinyl.
Album som saknas i skivbacken
Visst finns det plattor som fattas mig. Skivor vars priser blivit lite för höga för att jag vågat klicka på köp-knappen. Men vid rätt tillfälle kanske det sker. Några plattor jag önskar är
- Red House Painters – I (Rollercoaster)
- Iron Maiden – Fear of the Dark
- Tool – Ænima
En till lista – topp 10 album just nu
Såklart snurrar jag inte vara de tre plattorna ovan hela dagarna. Här kommer en topp 10 (utan inbördes ordning) av det jag lyssnar på nu. Håll till godo.
- Amanda Bergman – embraced for a second as we die
- Orkan – Vakendrömmar (pepp på dom live 1 maj – HÄR!
- Katatonia – Nightmares as Extensions of the Waking State
- Richard Hawley – Truelove’s Gutter
- Guy Garvey – Courting the Squall
- Death Machine – Cocoon
- A Perfect Circle – Mer de noms
- New Mexican Doom Cult – Ziggurat (kanske lite jäv, men jag är inte med på denna platta!)
- Anna Ternheim – Somebody Outside
- Jonathan Hultén – Chants from Another Place